• Subcribe to Our RSS Feed

Apostlagärningarna

I Apostlagärningarna finner vi åminnelser nedskrivna för att tjäna kyrkans reformation. Redan när boken skrevs behövde kyrkan reformeras, utöva självkritik och vara modig i sin hågkomst. Kyrkan i alla tider lever, andas och växer genom åminnelse. Åminnelse är därför ett riskabelt företag för kyrkan.

William Willimon

Det samfund som vår kyrka tillhör, Equmeniakyrkan, uppmanar sina församlingar till ett temaår om Apostlagärningarna, med start denna höst. Vi kommer att hörsamma detta genom att låta texter från boken vara en röd tråd genom våra gudstjänster, fram till våren 2020.

Apostlagärningarna är den bok som följer på de fyra evangelierna i Nya Testamentet. Den är skriven av samme man, av Paulus omtalad med orden ”vår käre, Lukas, läkaren”, som nedtecknade det evangelium som bär hans namn.

Skriften är därför den andra delen i ett tvådelat verk. I det första berättar Lukas om Jesus födelse, liv, död och uppståndelse. I det andra, fortsätter han att berätta om sådant som hände apostlarna och de första kristna efter Jesus himmelsfärd.

Berättelsen börjar i Jerusalem, där Jesus ger sina lärjungar uppdraget att vara hans vittnen ”ända till jordens yttersta gräns”. Men han ger dem även ett löfte om kraft i detta uppdrag genom den helige Ande, något som också uppfylls på Pingstdagen.

Vi får sedan följa hur den kristna tron sprids, först inom det judiska samhället och sedan, efter att Gud varit väldigt tydlig över att det är en nödvändighet, även utanför detta.

Lukas låter oss först slå följe med Petrus och därefter med Paulus, förföljaren av kyrkan som genom ett möte med den Uppståndne blev en av dess främsta apostlar. Lukas reste en hel del i Paulus sällskap, vilket gör att delar av berättelsen möter oss i vi-form.

När boken avslutas, befinner vi oss med Paulus i Rom, där ”han förkunnade Guds rike och undervisade om herren Jesus Kristus med stor frimodighet och utan att bli hindrad.”

Apostlagärningarna är, som vi påminns om i citatet ovan, mycket mer än bara ett försök att skriva den första kyrkans historia. Den är skriven med syfte att visa på vad kyrkan har att vara och vad som är dess uppdrag i Guds mission till världen.

Min bön är att Anden än en gång ska göra Guds Ord levande för oss, och genom vår läsning av Apostlagärningarna (både i gudstjänster och enskilt) uppmuntra och utmana oss om församlingens plats och roll i världen.

Er medvandrare och pastor

Pär